Idag är området kring Gräne gruva ett populärt utflyktsmål och en del av Ekomuseum nedre Ätradalen. Men det hela började för nästan 2 miljarder år sedan då berggrunden kring Holsljunga bildades. Då skapades förutsättningarna till den gruvbrytning som runt förra sekelskiftet skulle ge sysselsättning och försörjning för traktens invånare. Idag ser vi endast spår efter det mödosamma arbetet, bland annat de skimrande bergväggarna i dagbrottet.
Lokal brottsvåg
En stor del av Sjuhäradsbygdens berggrund är uppbyggd av mineralen fältspat och kvarts. De är samlade i en pegmatit, en sorts grovkornig bergart, något som underlättade brytningen. Fältspats- och kvartsbrott var vanliga i trakten och inom en mils radie runt Gräne fanns inte mindre än tio stycken. Runt gruvan är det lätt att hitta stenar av den vita kvartsen och rödaktig kalifältspat.
Strålande fynd
Ofta ansamlas stora mängder sällsynta mineral när pegmatit bildas. Här vid Gräne Gruva hittades bland annat euxenit, ett mycket radioaktivt mineral. Det innehåller upp till 15% uran, men också thorium, bly, erbium och kalcium. I berggrunden finns här klumpar av brunsvart euxenit som kan vara upp till två decimeter stora. Euxeniten maldes sedan ner till ett pulver som syddes in i så kallade radiumdukar. Dessa sades kunna lindra smärtor och diverse åkommor.
Det sägs även att Marie Curie – som tilldelats två Nobelpris – använde euxenit från Gräne Gruva som hon fick tillsänt sig till sitt laboratorium i Paris.
Inte bara för fredligt bruk
Brytningen vi Gräne Gruva pågick i perioder mellan 1899 och 1932. Då splittrade arbetarna berget till rena mineraler med enkla verktyg såsom slägga, handborr och dynamit. Kvinnor och delvis barn hackade rent malmen i mindre bitar som sedan kördes med skottkärra till en ränna som ledde ner till hästdragna vagnar.
Dessa mineraler fraktades därefter till Tyskland. Fältspat användes till porslinstillverkning. Kvarts och skrotsten användes som fyllning i granater. 1904 inbringade brottet 1700 kronor. Fältspat gav 2 kronor per ton medan kvarts gav 55 öre för samma volym.
Som på räls
De första verksamhetsåren transporterade man det brutna materialet till ett stickspår vid järnvägen, mellan Falkenberg och Limmareds glasbruk. Nedanför gruvan går stigen bort till maderna i norra änden av sjön Lilla Hallången. Över maderna anlades en bro i början av 1900-talet. Här drogs vagnarna på räls med hjälp av hästar. Bron blev obrukbar i samband med höjningen av Lilla Hallången 1921.
Under 1930-talet lastades därför det brutna om till pråm nere vid sjön. Den drogs sedan ned till Överlida med en speleka, en båt som vevades fram med ett spel. Väl där lastades godset om till järnväg för vidare färd till Falkenbergs hamn.
Idag finns åter en bro på platsen som en del av vandringsleden.
Gruvfogden
På 1970-talet gjorde Allan Svensson i Brunarp det till sin uppgift att göra Gräne Gruva känd som turist- och rekreationsmål. Tillsammans med likasinnade i trakten lyckades han stoppa återupptagandet av brytning på 1990-talet.
2005 beslutade Svenljunga kommun att tilldela Allan ett kulturstipendium. Tyvärr fick han aldrig ta emot denna uppskattning för sitt arbete då han avled strax efter beslutet var taget. På väg in till gruvan kör en förbi Allans backe, en liten hyllning till denna dedikerade person.
Idag drivs gruvan av Holsljunga hembygdsförening i samarbete med markägaren Kinds skogar AB.
