Gruvan vid Gräne
En del av en lokal brottsvåg i Sjuhäradsskogarna

Idag är områ­det kring Gräne gruva ett popu­lärt utflykts­mål och en del av Ekomu­seum nedre Ätra­da­len. Men det hela började för nästan 2 miljar­der år sedan då berg­grun­den kring Hols­ljunga bilda­des. Då skapa­des förut­sätt­ning­arna till den gruv­bryt­ning som runt förra sekel­skif­tet skulle ge syssel­sätt­ning och försörj­ning för trak­tens invå­nare. Idag vitt­nar dagbrot­tet, med sina 20 meter höga berg­väg­gar, om det mödo­samma arbetet.

En stor del av Sjuhä­rads­byg­dens berg­grund är uppbyggd av mine­ra­len fältspat och kvarts. De är samlade i en pegma­tit, en sorts grov­kor­nig bergart, något som under­lät­tade bryt­ningen. Fältspats- och kvarts­brott var vanliga i trak­ten och inom en mils radie runt Gräne fanns inte mindre än tio stycken.

Bryt­ningen vi Gräne Gruva pågick i peri­o­der mellan 1899 och 1932. Arbe­tet bedrevs som dags­ver­ken med arbets­kraft från de närlig­gande gårdarna. Arbe­tarna i dagbrot­tet splitt­rade berget till rena mine­ra­ler med enkla verk­tyg såsom slägga, hand­borr och dyna­mit. Kvin­nor, och ibland barn, hackade rent malmen i mindre bitar. Sedan kördes den med skott­kärra ut på platån till en ränna som ledde ner till häst­dragna malmvagnar.

Som på räls

Till en början drogs vagnarna ned till sjön för omlast­ning till pråm. Men i början av 1900-talet anla­des ett stick­spår ute vid Pytte­ba­nan – järn­vägs­lin­jen mellan Limma­red och Falken­berg. Hit kördes sedan vagnarna, via en bro över maderna, för omlast­ning till lokdri­vet tåg. Trans­por­ten gick till Falken­bergs hamn och vidare till Tyskland med båt.

Fältspat använ­des till pors­lins­till­verk­ning. Kvarts och skrot­sten använ­des som fyll­ning i grana­ter. 1904 inbring­ade brot­tet 1700 kronor. Fältspat gav 2 kronor per ton medan kvarts gav 55 öre för samma volym.

1921 anla­des en damm vid Halla indu­stri nere i Över­lida. Påfölj­den blev en höjning av Lilla Hallången med cirka 1,5 meter och bron blev obruk­bar. Däref­ter lasta­des därför den brutna malmen om till pråm (på nytt), med en last­ka­pa­ci­tet på 40 ton, nere vid sjön. Den drogs sedan ned till Över­lida med en speleka – en liten båt som drogs fram med hjälp av ett spel.

Idag finns en gång­bro på plat­sen som illu­stre­rar den forna fraktvägen.

Läs mer om järnvägen

Smed­jan

Strax intill dagbrot­tet skall det ha legat en smedja. Bygg­na­den var en kombi­ne­rad mat- och rast­stuga som man använde vid dåligt väder. Vi har gjort utgräv­ningar på plat­sen och funnit rester från smed­jan, både i form av en ässja och olika järn­bi­tar. Från rast­stu­gan har vi funnit spik, gång­järn, m.m.

I övrigt har vi inte funnit några bygg­na­der vid gruvan, föru­tom dyna­mit­käl­la­ren. Arbe­tet bedrevs som dags­ver­ken med arbets­kraft från de närlig­gande gårdarna.

 

Dyna­mit­käl­la­ren

Vid de flesta gruvor eller dagbrott vid förra sekel­skif­tet fanns en plats för förva­ring av spräng­me­del. Dessa fick efter att dyna­mi­ten ersatt krut och andra spräng­me­del benäm­ningen ”Dyna­mit­käl­lare”. Place­ringen av dessa regle­ra­des i lag och de skulle ligga vid ett visst avstånd från både bebyg­gelse och gruvan.

Tyvärr är dyna­mit­käl­la­ren här vid Gräne förstörd, förmod­li­gen vid avtäck­ningen av grus­täk­ten som låg på andra sidan kullen.

Marie Curie skall ha fått Euxe­nit från Gräne till­sänt sig.
Mark­nads­fö­ring för “Radiwoll” från Fred­riks­sons radiumdukar.

Strå­lande fynd

Ofta ansam­las stora mäng­der säll­synta mine­ral när pegma­tit bildas. Här vid Gräne Gruva hitta­des bland annat euxe­nit, ett mycket radi­o­ak­tivt mine­ral. Det inne­hål­ler upp till 15% uran, men också thorium, bly, erbium och kalcium. I berg­grun­den finns här klum­par av brun­svart euxe­nit som kan vara upp till två deci­me­ter stora. Euxe­ni­ten maldes sedan ner till ett pulver som syddes in i så kallade radi­um­du­kar. Dessa sades kunna lindra smär­tor och diverse åkommor.

Det sägs även att Marie Curie – som till­de­lats två Nobel­pris – använde euxe­nit från Gräne Gruva som hon fick till­sänt sig till sitt labo­ra­to­rium i Paris.

Gruv­fog­den lade grunden

På 1970-talet gjorde Allan Svens­son i Brunarp det till sin uppgift att göra Gräne Gruva känd som turist- och rekre­a­tions­mål. Till­sam­mans med lika­sin­nade i trak­ten lycka­des han stoppa åter­upp­ta­gan­det av bryt­ning på 1990-talet. 

2005 beslu­tade Sven­ljunga kommun att till­dela Allan ett kultursti­pen­dium. Tyvärr fick han aldrig ta emot denna uppskatt­ning för sitt arbete då han avled strax efter beslu­tet var taget. På väg in till gruvan kör en förbi Allans backe, en liten hyll­ning till denna dedi­ke­rade person.

Idag drivs gruvan av den ideella före­ningen Gräne Gruva 1899 i samar­bete med markä­ga­ren Kinds skogar AB. Det gamla gruv­om­rå­det är idag ett frilufts­om­råde och utom­husmu­seum där liv, rörelse och rekre­a­tion möter den lokala indu­stri­histo­rien (och kanske lite världshistoria?). 

Dagbrot­tet är kärnan i berät­tan­det där vi bara kan fanti­sera om slitet att bryta och forsla bort all denna sten. Dagens gång­bro, över maderna i viken, ger oss en bild över malmens första trans­port­sträcka mot Tyskland. Plåt­skulp­tu­rerna på områ­det glän­tar på fönst­ret till dåti­den och levan­de­gör det dagliga slitet i gruvan. Utgräv­ning­arna kring smed­jan sätter fanta­sin helt i spinn. Tänk att de före­mål som hittats här använ­des dagli­gen av arbe­tarna för cirka hundra år sedan.

Läs mer om före­ningen här

En del av Ekomu­seum nedre Ätradalen

Gräne gruva Natur- & histo­rie­park är en del av Ekomu­seum nedre Ätra­da­len. Nästin­till hundra sevärd­he­ter runt om i Ätra­da­len bildar till­sam­mans ett museum utan väggar och tak som tar dig med på en resa i tid och rum. Besök kultur- och indu­stri­hi­sto­riska pärlor i beva­rade miljöer. Möt hant­ver­kare och konst­nä­rer i deras atel­jéer och verk­stä­der. Upptäck spän­nande forn­bor­gar och reta smaklö­karna med kitt­lande matupplevelser.

Läs mer om Ekomu­seum nedre Ätradalen