Idag är området kring Gräne gruva ett populärt utflyktsmål och en del av Ekomuseum nedre Ätradalen. Men det hela började för nästan 2 miljarder år sedan då berggrunden kring Holsljunga bildades. Då skapades förutsättningarna till den gruvbrytning som runt förra sekelskiftet skulle ge sysselsättning och försörjning för traktens invånare. Idag vittnar dagbrottet, med sina 20 meter höga bergväggar, om det mödosamma arbetet.
Gruvan vid Gräne
En del av en lokal brottsvåg i Sjuhäradsskogarna
En stor del av Sjuhäradsbygdens berggrund är uppbyggd av mineralen fältspat och kvarts. De är samlade i en pegmatit, en sorts grovkornig bergart, något som underlättade brytningen. Fältspats- och kvartsbrott var vanliga i trakten och inom en mils radie runt Gräne fanns inte mindre än tio stycken.
Brytningen vi Gräne Gruva pågick i perioder mellan 1899 och 1932. Arbetet bedrevs som dagsverken med arbetskraft från de närliggande gårdarna. Arbetarna i dagbrottet splittrade berget till rena mineraler med enkla verktyg såsom slägga, handborr och dynamit. Kvinnor, och ibland barn, hackade rent malmen i mindre bitar. Sedan kördes den med skottkärra ut på platån till en ränna som ledde ner till hästdragna malmvagnar.
Som på räls
Till en början drogs vagnarna ned till sjön för omlastning till pråm. Men i början av 1900-talet anlades ett stickspår ute vid Pyttebanan – järnvägslinjen mellan Limmared och Falkenberg. Hit kördes sedan vagnarna, via en bro över maderna, för omlastning till lokdrivet tåg. Transporten gick till Falkenbergs hamn och vidare till Tyskland med båt.
Fältspat användes till porslinstillverkning. Kvarts och skrotsten användes som fyllning i granater. 1904 inbringade brottet 1700 kronor. Fältspat gav 2 kronor per ton medan kvarts gav 55 öre för samma volym.
1921 anlades en damm vid Halla industri nere i Överlida. Påföljden blev en höjning av Lilla Hallången med cirka 1,5 meter och bron blev obrukbar. Därefter lastades därför den brutna malmen om till pråm (på nytt), med en lastkapacitet på 40 ton, nere vid sjön. Den drogs sedan ned till Överlida med en speleka – en liten båt som drogs fram med hjälp av ett spel.
Idag finns en gångbro på platsen som illustrerar den forna fraktvägen.
Läs mer om järnvägen
Smedjan
Strax intill dagbrottet skall det ha legat en smedja. Byggnaden var en kombinerad mat- och raststuga som man använde vid dåligt väder. Vi har gjort utgrävningar på platsen och funnit rester från smedjan, både i form av en ässja och olika järnbitar. Från raststugan har vi funnit spik, gångjärn, m.m.
I övrigt har vi inte funnit några byggnader vid gruvan, förutom dynamitkällaren. Arbetet bedrevs som dagsverken med arbetskraft från de närliggande gårdarna.
Dynamitkällaren
Vid de flesta gruvor eller dagbrott vid förra sekelskiftet fanns en plats för förvaring av sprängmedel. Dessa fick efter att dynamiten ersatt krut och andra sprängmedel benämningen ”Dynamitkällare”. Placeringen av dessa reglerades i lag och de skulle ligga vid ett visst avstånd från både bebyggelse och gruvan.
Tyvärr är dynamitkällaren här vid Gräne förstörd, förmodligen vid avtäckningen av grustäkten som låg på andra sidan kullen.
Marie Curie skall ha fått Euxenit från Gräne tillsänt sig.
Marknadsföring för “Radiwoll” från Fredrikssons radiumdukar.
Strålande fynd
Ofta ansamlas stora mängder sällsynta mineral när pegmatit bildas. Här vid Gräne Gruva hittades bland annat euxenit, ett mycket radioaktivt mineral. Det innehåller upp till 15% uran, men också thorium, bly, erbium och kalcium. I berggrunden finns här klumpar av brunsvart euxenit som kan vara upp till två decimeter stora. Euxeniten maldes sedan ner till ett pulver som syddes in i så kallade radiumdukar. Dessa sades kunna lindra smärtor och diverse åkommor.
Det sägs även att Marie Curie – som tilldelats två Nobelpris – använde euxenit från Gräne Gruva som hon fick tillsänt sig till sitt laboratorium i Paris.
Gruvfogden lade grunden
På 1970-talet gjorde Allan Svensson i Brunarp det till sin uppgift att göra Gräne Gruva känd som turist- och rekreationsmål. Tillsammans med likasinnade i trakten lyckades han stoppa återupptagandet av brytning på 1990-talet.
2005 beslutade Svenljunga kommun att tilldela Allan ett kulturstipendium. Tyvärr fick han aldrig ta emot denna uppskattning för sitt arbete då han avled strax efter beslutet var taget. På väg in till gruvan kör en förbi Allans backe, en liten hyllning till denna dedikerade person.
Idag sköts gruvan av den ideella föreningen Gräne Gruva 1899 i samarbete med markägaren Kinds skogar AB. Det gamla gruvområdet är idag ett friluftsområde och utomhusmuseum där liv, rörelse och rekreation möter den lokala industrihistorien (och kanske lite världshistoria?).
Dagbrottet är kärnan i berättandet där vi bara kan fantisera om slitet att bryta och forsla bort all denna sten. Dagens gångbro, över maderna i viken, ger oss en bild över malmens första transportsträcka mot Tyskland. Plåtskulpturerna på området gläntar på fönstret till dåtiden och levandegör det dagliga slitet i gruvan. Utgrävningarna kring smedjan sätter fantasin helt i spinn. Tänk att de föremål som hittats här användes dagligen av arbetarna för cirka hundra år sedan.
Läs mer om föreningen här
En del av Ekomuseum nedre Ätradalen
Gräne gruva Natur- & historiepark är en del av Ekomuseum nedre Ätradalen. Nästintill hundra sevärdheter runt om i Ätradalen bildar tillsammans ett museum utan väggar och tak som tar dig med på en resa i tid och rum. Besök kultur- och industrihistoriska pärlor i bevarade miljöer. Möt hantverkare och konstnärer i deras ateljéer och verkstäder. Upptäck spännande fornborgar och reta smaklökarna med kittlande matupplevelser.
Läs mer om Ekomuseum nedre Ätradalen
