I gruvan bröts mellan 1899 och 1932 fältspat och kvarts. Malmen hacka­des, borra­des och delvis spräng­des ur malm­krop­parna. Kvin­nor och delvis barn hackade rent malmen i mindre bitar som sedan kördes med skott­kärra till en ränna som ledde ner till häst­dragna vagnar.

Vagnarna drogs sedan cirka två kilo­me­ter för att däref­ter lastas om för vidare trans­port på den smal­spå­riga järn­vä­gen som gick mellan Limma­reds Glas­bruk och hamnen i Falken­berg. Från Falken­berg skic­ka­des malmen vidare per båt till Tyskland för att använ­das i porslinsindustrin.

I gruvan fanns även en radi­o­ak­tiv malm som heter Euxe­nit, denna bröt man i Gruvan och malde sedan ner till ett pulver som syddes in i så kallade radi­um­du­kar. Dessa sades kunna lindra smär­tor och diverse åkommor.

Det sägs även att Marie Curie som fick två Nobel­pris använde euxe­nit från Gräne Gruva som hon fick till­sänt sig till sitt labo­ra­to­rium i Paris.

Smed­jan

Strax intill dagbrot­tet tros det ha legat en smedja. Bygg­na­den var en kombi­ne­rad mat- och rast­stuga som man använde vid dåligt väder. Vi har gjort utgräv­ningar på plat­sen och funnit rester från smed­jan, både i form av en ässja och olika järn­bi­tar. Från rast­stu­gan har vi funnit spik, gång­järn, m.m.

I övrigt har vi inte funnit några bygg­na­der vid gruvan, föru­tom dyna­mit­käl­la­ren. Arbe­tet bedrevs som dags­ver­ken med arbets­kraft från de närlig­gande gårdarna.

Dyna­mit­käl­la­ren

Vid de flesta gruvor eller dagbrott vid förra sekel­skif­tet fanns en plats för förva­ring av spräng­me­del. Dessa fick efter att dyna­mi­ten ersatt krut och andra spräng­me­del benäm­ningen ”Dyna­mit­käl­lare”. Place­ringen av dessa regle­ra­des i lag och de skulle ligga vid ett visst avstånd från både bebyg­gelse och gruvan.

Tyvärr är dyna­mit­käl­la­ren här vid Gräne förstörd, förmod­li­gen vid avtäck­ningen av grus­täk­ten som låg på andra sidan kullen.