I gruvan bröts mellan 1899 och 1932 fältspat och kvarts. Malmen hackades, borrades och delvis sprängdes ur malmkropparna. Kvinnor och delvis barn hackade rent malmen i mindre bitar som sedan kördes med skottkärra till en ränna som ledde ner till hästdragna vagnar.
Vagnarna drogs sedan cirka två kilometer för att därefter lastas om för vidare transport på den smalspåriga järnvägen som gick mellan Limmareds Glasbruk och hamnen i Falkenberg. Från Falkenberg skickades malmen vidare per båt till Tyskland för att användas i porslinsindustrin.
I gruvan fanns även en radioaktiv malm som heter Euxenit, denna bröt man i Gruvan och malde sedan ner till ett pulver som syddes in i så kallade radiumdukar. Dessa sades kunna lindra smärtor och diverse åkommor.
Det sägs även att Marie Curie som fick två Nobelpris använde euxenit från Gräne Gruva som hon fick tillsänt sig till sitt laboratorium i Paris.
Smedjan
Strax intill dagbrottet tros det ha legat en smedja. Byggnaden var en kombinerad mat- och raststuga som man använde vid dåligt väder. Vi har gjort utgrävningar på platsen och funnit rester från smedjan, både i form av en ässja och olika järnbitar. Från raststugan har vi funnit spik, gångjärn, m.m.
I övrigt har vi inte funnit några byggnader vid gruvan, förutom dynamitkällaren. Arbetet bedrevs som dagsverken med arbetskraft från de närliggande gårdarna.
Dynamitkällaren
Vid de flesta gruvor eller dagbrott vid förra sekelskiftet fanns en plats för förvaring av sprängmedel. Dessa fick efter att dynamiten ersatt krut och andra sprängmedel benämningen ”Dynamitkällare”. Placeringen av dessa reglerades i lag och de skulle ligga vid ett visst avstånd från både bebyggelse och gruvan.
Har är det fastslaget såväl av vittnesmål från grannar som kontroll av arkeolog att den gamla dynamitkällaren låg. Tyvärr är den förstörd, förmodligen vid avtäckningen av grustäkten som låg på andra sidan kullen.
