Polli­ne­rings­om­rå­det
En fristad för de livsvik­tiga pollinatörerna

Välkom­men till polli­na­tö­rer­nas rike! Det gamla sand­ta­get fyller idag ett helt annat syfte med ett myller av liv. Speja efter vild­bin, fjäri­lar, flugor, skal­bag­gar och sandöd­lor. Här trivs de små liven i sand­ban­kar, bloms­terängar, högar med död ved och ett 12 meter högt insekts­ho­tell. För männi­skans triv­sel finns här fika­bord och infor­ma­tions­tav­lor som berät­tar mer om livet i sanden. Tänk på att inte klättra i sand­ban­karna och högarna med död ved! Vi vill inte att bon och levnads­mil­jöer ska förstö­ras – eller hur?

Den här delen av gruv­om­rå­det använ­des under 1960 och 70-talet som sand­tag. Idag är Gräne gruva ett popu­lärt utflykts­mål där vi kan tanka energi, andas frisk luft och njuta av den livgi­vande naturen. 

Men det är inte bara vi männi­skor som behö­ver vackra och rogi­vande miljöer för att må bra. Markä­ga­ren fick därför idén att skapa en miljö där hotade sand­le­vande arter får förut­sätt­ningar att leva och frodas i.

En biolo­gisk inven­te­ring av områ­det gjor­des. Områ­det visade sig ha hög poten­tial till att bli ett än mer artrikt område för polli­ne­rande insekter. 

Planen blev att skapa en fantas­tisk miljö för för flora och fauna, men också för barn, vuxna och skol­klas­ser att utforska och njuta av. Det är som att gå in i en annan, sandi­gare, värld. En värld som anpas­sats för de livsvik­tiga polli­na­tö­rerna och deras del av ekosystemet. 

I de stora sandiga områ­dena blom­mar nu ängs­blom­mor som fibb­lor, blåmun­kar, femfing­e­rört, åker­vädd, rödklint, mm. Vild­bin flyger över boom­rå­dena i virv­lande banor och skal­bag­gar jagar i sanden. I buskar och träd – som i sin blom­ning avlö­ser varann under säsongen – flyger fjäri­lar, humlor, steklar och blomflugor. 

Alla dessa småkryp är till stor nytta i natu­ren och för oss männi­skor. Utan deras hårda arbete skulle skör­darna av frukt, bär och grödor bli avse­värt mindre och kanske inte ens räcka till. 

Tänk på att inte klättra i sand­ban­karna och högarna med död ved! Vi vill inte att bon och levnads­mil­jöer ska förstö­ras – eller hur?

Sand …

… är något vi tar för givet men faktum är att det tagit miljon­tals år för sanden att bli till. Sand­korn är faktiskt rester efter bergs­ked­jor som genom årmil­jo­ner av påfrest­ningar, av väder, vind, nedis­ningar och tempe­ra­tur­skift­ningar, brutits ned. Från berg till block, sten, grus och till sist milli­me­tersmå sand­korn. Kvarts och fältspat är några av de hårdaste bestånds­de­larna i berget och de vanli­gaste mine­ra­len i sand. Kvarts ger en vitare sand medan fältspat ger den en brun ton.

Arter

Redan innan arbe­tet med ett opti­malt polli­ne­rings­om­råde satte igång fanns här ett stort antal arter av växter och insek­ter. Blåmunk, femfing­e­rört, rotfibbla, präst­krage, åker­vädd, m.fl. Ett 60-tal arter av bin, 10-talet olika dagfjä­ri­lar, flera olika arter av flugor, steklar, skal­bag­gar, m.m. Nu när polli­ne­rings­om­rå­det är klart hoppas vi att ännu fler arter skall trivas här och bli fler och fler för varje säsong.

 

Livet i sanden

På sandiga marker finns ett unikt växt- och djur­liv. Till mång­fal­den hör en färgspra­kande växt­lig­het med blom­mande träd och ängs­bloms­ter. Nektar, pollen och frön från blom­morna blir till mat åt vild­bin, fjäri­lar och andra insek­ter. Sand­mar­ker­nas alla småkryp blir i sin tur föda för sandöd­lan, insektsä­tande fåglar och andra djur.

Många sand­le­vande arter är idag hotade på grund av att deras levnads­mil­jöer håller på att försvinna. Förr var sand­mar­kerna öppna miljöer tack vare betande djur och småska­lig odling. Idag är många forna sand­fält runt om i landet plan­te­rade med träd och buskar, explo­a­te­rade eller igen­växta. Många djur och växter som är bero­ende av varma, öppna sand­mil­jöer lever därför idag under hot om utrotning.

De senaste decen­ni­erna har igen­växta sand­mar­ker börjat öppnas upp. För att skapa goda levnads­för­hål­lan­den för de sand­le­vande arterna och det speci­ella ekosy­stem de skapar. Här vid Gräne har vi därför velat skapa opti­mala förut­sätt­ningar och livsmil­jöer för dessa arter.

Boplat­ser

Sand är egent­li­gen en ogäst­vän­lig miljö för många djur och växter. Inget vatten, lite näring och mark som rasar lätt. Men för en viss typ av småkryp, ödlor och fåglar är denna miljö opti­mal. Här trivs värmeäls­kande djur i den solvarma sanden och kan gräva sina bon. Sand­mar­kens vilda bin lever ensamma till skill­nad från honungs­bin, som ju bildar stora bisam­häl­len. Vild­bin har en gadd men snälla som de är använ­der de den bara till självförsvar. 

Död ved – På områ­det finns upplagda högar med död ved av olika arter, som tex ek, björk, tall. Varför är död ved viktigt? Jo, här anlän­der en mängd olika svam­par som bryter ned trädet. Svamp­my­cel och murket trä är smas­kens för skal­baggslar­ver som gräver gångar i träet. Kläck­nings­hå­len som bildas, när de vuxna skal­bag­garna sedan kryper ut, blir till värde­fulla bon för vissa arter av vild­bin. De vuxna skal­bag­garna söker sedan mat i områ­dets blom­mor. Mäng­den mat för insektsä­tande fåglar och flad­der­möss ökar i takt med ökad blom­ri­ke­dom och anta­let boplat­ser för insekter.

Polli­ne­rings­tor­net är som ett enormt insekts­ho­tell. Här har det skapats olika “rum” med skryms­len och vrår som olika typer av insek­ter trivs i. Insek­ter flyger inte speci­ellt högt, så varför ett så högt torn? Tornet är ett monu­ment för att visa på hur viktigt det är att vi tar hand om de livsvik­tiga pollinatörerna.